Här rekryterar de
sina medlemmar

Lördag 20 februari klockan 13, Södermalm, Stockholm

– Jag skulle vilja ha en elpistol.
Den medelålders kvinnan känner sig inte trygg i Sverige och överväger någon form av vapeninköp.
– Det finns på en tysk sida. 500 volt, ba ”tschhht!”. Jävlar, det känns, det kan jag lova. Då drar man ihop stjärthålet.
Tipset kommer från en man med krulligt hår, glasögon, dunjacka och en våldshistorik som sträcker sig genom en rejäl bunt domar.
– Det fanns en kombinerad med tårgas och tschhht. 700 spänn. Det är inga stora summor, om man tänker för sin egen säkerhet, fortsätter han.

Samtalet sker i Björns trägård på Södermalm, helt öppet, men lite i periferin från lördagsrushen runt Medborgarplatsen. Mannen som ger trygghetsråd och tipsar om elpistoler har själv suttit i fängelse flera gånger för misshandel. 2003 skallade han en kvinna i ansiktet, hoppade på och sparkade henne då hon låg ned. Tillsammans med en annan man knäade han och slog en tredje man i huvudet 2006. Han bet en fjärde man i tummen. Tre år därpå sparkade han sönder mjälten på en bekant.
En annan man bryter in.
– Vill man vara trygg ska man beställa en riktig tårgas eller pepparsprej från utlandet, eller fråga sin lokala, nationalistiska organisation, så säljer de säkert under bordet.
Det är den 20 februari 2016 och Sverige ser tillbaka på ett år då 163 000 människor kom hit på flykt undan krig och fattigdom. Flyktingkrisen, som den kommit att kallas, har positionerat om politiken.
När förre statsministern Fredrik Reinfeldt pratade om att vi måste öppna våra hjärtan, var det i en annan tid.
Nu handlar väldigt lite om att öppna och väldigt mycket om att stänga. EU har lindat sig i taggtråd och Sverige gör allt för att bromsa tillströmningen av flyktingar.
I den granskning vi nu är på väg att påbörja kommer vi möta människor som ser Reinfeldt som en landsförrädare för det där talet om öppna hjärtan.

Det är här vi börjar. Med en dold kamera i Björns trägård i Stockholm.
Det pågår en matutdelning för hemlösa – bara för ”svenska hemlösa”. Den som kommer från ett annat land och råkar sakna tak över huvudet har inget här att hämta.
En av kvinnorna som är initiativtagare upplever ett behov.
– Svenska hemlösa är en grupp ingen bryr sig om längre. Andra får hjälpa vilka dom vill, det bryr vi oss inte om, men vi vill hjälpa svenska hemlösa.
Hon berättar att de har problem med ”bråkstakar”, tiggande romer och vänstern, så sedan några veckor omger de sig av en skyddande mur av män.
Vi kan se flera välbekanta namn. En ledare för Nordisk ungdom, en kommunpolitiker för Sverigedemokraterna.
Bland beskyddarna finns även Soldiers of Odin, medborgargardet som startades av en nazist i Finland och vars uttalade fiende är flyktingar. Nu är de på väg att slå rot i Sverige och sopputdelningen är en bra plats för rekrytering.
Genom falska alias på Facebook har vi tagit oss in i en supportergrupp, där gardisterna hyllas som hjältar.
”Äntligen någon som agerar”, ”Vi står inför ett inbördeskrig”, ”Vi måste ta tillbaka vårt land, innan det är för sent”.

I den slutna gruppen har vi fått information om att det är hit vi ska komma om vi vill ha mer information om rörelsen. Här kan man prata med en ”trusted”, någon av ledarna, och få mer information om hur man kan bli fullvärdig medlem.
Grundaren för Soldiers of Odin i Sverige, 37-årige Mikael Johansson från Södertälje, finns på plats i uppdragen luva. Men han har många att prata med och vi får ingen chans att närma oss honom.
När vi senare intervjuar honom berättar han att gardet startades just för att skydda soppköket på Söder.
– Vi såg ett behov att skydda två kvinnor i centrala Stockholm som delar ut kläder och mat åt svenska hemlösa. Vi klaffade rätt bra och bestämde oss för att vi kan göra annat än att bara stå där och hålla koll. Vi kan gå ut och gå på gatorna också.

Mikael Johansson har själv ett förflutet i Nationaldemokraterna, men nu har han växt upp, som han uttrycker det själv. Han vill dock inte ta avstånd från sin bakgrund.
– Jag tar inte avstånd från någonting. Folk får tycka vad de vill.
Soldiers of Odin i Sverige lyder under den finska moderrörelsen.
De har bara övergripande koll så att vi följer deras regelverk. Men vi blir mer och mer självgående och de släpper taget om oss mer och mer, säger Mikael Johansson.
Varför ville ni ingå i den organisationen i stället för att starta en egen?
– Det var ett färdigt koncept som låter bra, om man ser förbi att det är grundat av Mika, som alla hänger upp sig på utan om man kollar på helheten så låter det ju faktiskt jävligt bra, om man inte har en massa fördomar.
Vad tror du fördomarna grundar sig på?
– Fördomarna mot oss kommer från media, vänsterextremister och Expo för att vi har med folk som hängt i de högerextrema kretsarna och vissa har högerextrema tankar. Vi har personer med i vår organisation som har de åsikterna.
Soldiers of Odin har framfört samma svar i en rad intervjuer. De är missförstådda och offer för fördomar och vill bara skydda gatorna från våld och kvinnor undan sexförbrytare.
Av 99 personer vi på olika sätt kommer i kontakt med i den här granskningen är 45 dömda för brott. 17 för våldsbrott och tre för sexualbrott mot barn. Det är ingen fördom, det är fakta hämtade ur handlingar från svenska tings- och hovrätter.
I Björns trädgård fortsätter samtalet om skyddsutrustning. Kvinnan undrar om det här är inköp man kan göra avdrag för i sin deklaration.
– För jag har ju köpt lite självförsvarsgrejer och det är ju staten som sett till att det blivit så här.

Mannen som är aktiv i Soldiers of Odin svarar att det nog blir svårt, det här är grejer som är olagliga i Sverige. Däremot framhåller han ett inlägg från SD-politikern och bloggaren Thoralf Alfsson, som uppmanar alla att göra ett avdrag i protest:
– Vi ska göra ett avdrag på 13 500 kronor för invandringskostnaden på inkomstdeklarationen. Det är merkostnaden för svensken. Ska de kolla upp det blir det manuellt, och jag menar någon kommer ju få igenom det.
– Underbart, det låter ju jättekul.
Vi skrattar tillsammans.
Vår första kontakt med Soldiers of Odin är över. Vi är på väg in.

Text: Lisa Röstlund och Erik Wiman
Research: Daniel Nilsson
Foto: Anna Tärnhuvud