Ledaren: ”De kommer
få en rejäl avhyvling”

Text: Lisa Röstlund och Erik Wiman

28 april, Aftonbladets redaktion, centrala Stockholm, klockan 12

Till slut sitter vi här med Mikael Johansson, som gjort sig till talesperson för en rörelse med över 7 600 supporters i landet.
Vi har försökt få andra, lokala medlemmar att tala, men alla har hänvisat till Sverigeledaren.
Under tre månader har vi följt Soldiers of Odin.
Efter att ha deltagit i möten och patrulleringar blev vi insläppta i en intern chatt där deltagare från både Gävleborg och Sverigeledningen, inklusive Mikael Johansson, finns. Där framträder bland annat kvinnoförakt och rasism.
Vi har skärmdumpar från chatten, med bilder på kvinnor vars ansikten täckts av sperma, och på avklädda kvinnor som kallas horor.

När Mikael Johansson konfronteras med bilderna, säger han sig inte ha sett dem.
– Det här går bort. Det är inte bra. Det här är grov sexism. Jag vet inte om de menar det som skämt eller inte, men jag ser det inte som det.
Ledarna som lagt upp bilderna kommer han kontakta, säger han.
– De kommer att få veta om det. Det ska inte publiceras sådant över huvudtaget. De kommer få en rejäl avhyvling. Det finns en stor risk för att de kommer bli av med positionerna som de har nu.
Enligt Johansson är jargongen inom organisationen ofta grovhuggen och som på ”vilken arbetsplats som helst”.
Tidigare har Mikael Johansson sagt att rasism inte får förekomma.

Nu får han se bilden som en av hans närmaste inom Soldiers of Odin-ledningen i Sverige publicerat. Den föreställer en orangutangunge som kryper bredvid en människobäbis, och texten: ”Stoppa rasismen. Svarta och vita barn är likadana”.
– Jag har sett den. Jag kan tyvärr inte ta bort grejer som publicerats i en chatt. Honom har jag faktiskt haft åsikter om redan… Det ska inte förekomma. Jag har inget bra svar på varför det gör det, faktiskt.
En bild som publicerades i februari i ett mer öppet forum, Sverigesupportersidan, föreställer en kvinna i vikingakläder och texten: ”Fight for your race”.
– Jag står inte bakom det. Men det är en supportergrupp, det är inte vår organisation. Ta ett fotbollslag. De kan inte få skit för att deras supportrar gör saker.
Mikael Johansson får se sin egen fråga i chatten ”Vad kallar man en neger som flyger ett flygplan?”.

– Det är faktiskt ett jättebra skämt. Ser ni svaret på frågan: ”pilot”? Det är mot fördomar. Hade ni inte sett det där skämtet innan kan jag garantera att ni inte svarat pilot.
Under väntan på svaret, i chatten, ställer en annan Sverigeledare motfrågan: ”Vad kallar man det som ligger genomskinligt i ett dike?” och får snabbt svar: ”En neger man bankat skiten ur”.
– Det är ett för grovt skämt. Jag kan inte styra vad folk säger i en chattgrupp.
Varför reagerar du inte i chatten?
– Jag sitter i många chattar och jag hinner inte reagera på allt.
Du hinner ju själv svara på din skämtfråga. Det är under samma minut som det här skrivs.
– Jag skummar igenom chattarna. Som ni hör själva, det plingar konstant i min telefon. Men jag har sagt åt den här personen att han ska tagga ned.
En annan chattdeltagare frågar: ”The boss. Vet du vad det är för skillnad mellan en olycka och en katastrof? Olycka är när en båt full med somalier sjunker. Katastrof är om fanskapen kan simma”
Johansson: ”Hahahahahahahahahaaah, usch så får man inte skämta”.
– Jag kan stå fast vid att jag tyckte det var kul för stunden, att jag förmodligen har skrattat åt det. Och jag kan erkänna: Ja, det var dumt gjort. Jag vågar erkänna om jag gör misstag, och har jag gjort en blunder får jag be om ursäkt för det, precis som alla andra.

Allt det här sammantaget, i kombination med att rörelsen startats av en nazist i Finland, samtidigt som du säger att du är emot rasism – kan du förstå att det kan ge dubbla signaler?
– Jo, det förstår jag. Det är som för alla, det är barnsjukdomar hos oss också. Jag håller på att dra åt tumskruvarna åt både höger och vänster.

På dig själv också, då – du säger att du gjort en blunder här?
– Ja, självklart. Jag representerar en hel organisation. Vi har växt jättemycket, jättefort. Jag har blivit en offentlig person över natten, känns det som.  Jag är inte van med all den uppmärksamheten. Det är inget jag bett om eller strävat efter, säger han och fortsätter:
– Jag får helt enkelt börja tänka efter. Jag kan inte bara reagera spontant. Om man går i en grupp med 20 personer och 19 skrattar så blir det att jag också skrattar. Det är en naturlig reaktion, inbyggd. Det är som att en gäspning smittar.
Finns inte värderingarna kvar, även om ni slutar säga så här i chattarna?
– Värderingarna kommer alltid finnas kvar. Personligen är jag inte rasist. Jag har polare som är invandrare, och jag vet att jag kan skratta åt grova skämt.
Telefonen ringer. ”Jag är eftersökt i dag. Ni får klippa lite sen”.
– Det är väldigt många som fått ögonen på sig väldigt snabbt, eftersom vi växt så ofantligt. Jag vet att vi har folk i organisationen som har åsikter som är emot våra regler. De måste anpassa sig till vårt regelverk. De som inte gör det kommer få varningar.
Sverigeledaren anser att vi tagit oss in i organisationen på ett fult sätt, oärligt, med falska identiteter.
Men hade vi fått se det här och kunnat berätta det vi gör nu, om vi varit öppna med att vi är journalister?
– Nej, det tror jag inte.
Är det inte bra att det kommer fram, då?
– Jo, självklart. För då kan ju jag städa upp i vår organisation. Jag tycker det är jättebra. Jag har tackat media förut för att jag fått information, och det kan jag göra med er också.
Även om informationen om dig själv, i chatten?
– Den informationen om mig är bara en halvsanning, eftersom jag har sagt åt folk vid sidan av, förutom i själva chatten. Sedan, det där med somaliebåten, kan jag bara be om ursäkt för att jag skrattat åt det och ja, det var ett för grovt skämt.
Ska andra varnas för sådant, och du samtidigt sitta kvar som ledare?
– Nej, jag får ju självklart varna mig själv. Jag har andra i Sverige, och jag får också åtsägelser. Det är många som exempelvis inte tycker att jag ska prata med media. Men jag vet att vi inte har något att dölja. Men vi vill inte att vårt reglemente ska läcka ut, precis som andra organisationer har en del hemligheter.
Han säger att han är den som kanske är mest förvånad över att Soldiers of Odin vuxit så fort. Från början var de sex personer som knappt kände varandra.
– Nu har jag nästan blivit en offentlig person, det är jag verkligen ovan vid.

Han beskriver sig som en helt vanlig kille, men ser tillbaka på en trasslig uppväxt. Flyttarna i barndomen gick mellan Norsborg, Alby, Salem, tillbaka till Alby, tillbaka till Salem. Efter flytt hemifrån: Södertälje, Märsta, Arboga, Norrköping, Salem, Södertälje.
– Det har varit blandat. Jag har styvfarsa. Min biologiska pappa har gått bort, säger han.
– Separationen mellan min biologiska pappa och min mamma var inte den bästa för mig. Jag blev ett riktigt problembarn, från 12 upp till tonåren.
Sverigeledaren delar en splittrad barndom med många av sina soldater. De kallar ofta rörelsen för en familj.
– Vi ställer ju alltid upp på varandra. Om det blir bråk kan man inte lämna varandra i sticket.

PLUS-DOKUMENT: Så spred sig Soldiers of
Odin: ”Samma koncept som SS använde”