”Töm magasinet
mot muslimer”

Text: Lisa Röstlund och Erik Wiman Foto: Stefan Jerrevång

Tisdag 29 mars, kvarterslokal i Vallhov, Sandviken, klockan 19

– Hur länge ska man titta på en muslim med ett öga?
– Vet inte.
– Tills magasinet är slut …
En kort skrattsalva studsar upp i rummet. Här inne ska ingen rasism förekomma enligt regelboken, men ett skämt är ju ett skämt och nu råkade det bara handla om att skjuta muslimer.
Vi är på ett upptaktsmöte för Soldiers of Odin i Gävleborg och ett 30-tal personer, varav två kvinnor, håller på att förbruka det lilla syre som finns i Smultronbackens samlingslokal i Sandviken. Kaffe i pumptermos, smörgåsar med skinka och stolar som skrapar mot golvet. Sorl och skratt.

Deltagarna har kört från Gävle, Hudiksvall, Söderhamn och Bollnäs. Stämningen är förväntansfull. Ska det nu äntligen bli dags att komma ut på patrullering?
Av 46 personer som vi kontrollerat i Soldiers of Odin Gävleborg, medlemmar och supportrar, är 24 dömda för brott. Kvinnomisshandel och våldtäkt mot barn är domar som sticker ut. Narkotikabrott, ofredande, stöld och olovlig körning är vanligare.
Nu vill de göra sitt län tryggare.
Känslan att vi inte smälter in gnager. Vi upptäcker att vi siktat ordentligt fel på klädkoden som tydligen är grova arbetskläder, kamouflagebyxor och t-shirtar med vikingatryck. Men ingen ifrågasätter oss, i alla fall inte öppet, även om snokande journalister kommer på tal flera gånger.
Vi har utgett oss för att vara ett par med småbarn som tröttnat på att känna oss otrygga i vårt eget land och att vi nu vill gå från passivitet till handling och delta i gatupatruller. Det är en olustig känsla att ljuga om sin identitet, men vi vill försöka skildra den här rörelsen inifrån och det här är enda sättet. Soldiers of Odin är strikta med att alla mediekontakter ska skötas av ordföranden Michael Johansson i Stockholm.
På Facebook har vi skapat falska profiler och kopierat den retorik som vi läst i hundratals andra konton. Våra påstådda fiender är tre: invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet, kommunister och media.

Stämningen i Sandviken är uppsluppen. Pratig.
För många av de som kommer hit verkar det handla lika mycket om att umgås och få med sig några garv, som att organisera sig i ett medborgargarde. Skämtet om att skjuta muslimer landar hyfsat, inte mer än så. Bättre går det för vitsarna om bögar som gång på gång får lokalen att explodera i skratt.
Först efter en stund kan vi skönja en viss otålighet som skiner igenom kamratandan. Soldiers of Odin har redan funnits flera veckor i länet utan att några patrulleringar genomförts. Kampen har hittills bara ägt rum i slutna forum på Facebook. Vissa, särskilt några av de äldre mötesdeltagarna börjar tröttna.
– Det borde vara lite mer disciplin, säger en av de äldre deltagarna under en rökpaus. På Facebook har han varnat för att Sverige är på väg in i ett inbördeskrig.
Han vill att Soldiers of Odin ska ha en mer militärisk styrning och får medhåll av en kamrat.
– Det är så jävla mycket snack, det bådar inte gott.

En ung kille med dreadlocks och keps slår sig ner bredvid oss. När vi börjar prata säger han att han kommit för att han vill veta vad Soldiers of Odin är och vad de ska göra åt skiten.
– Jag åker aldrig in till stan längre på grund av alla invandrare i varje gathörn, det är som om de har tagit över, säger han.
Han säger att han inte personligen haft några problem med några invandrare, men att han har flera kompisar som råkat rätt illa ut.
Ordföranden är försenad och kaffemuggarna hinner tömmas både en och två gånger innan han till sist anländer med en ursäkt om en krånglande Opel.
– Hur många har sett att det dykt upp ett gåvokonto på sidan, inleder han till sist.
Några räcker upp handen.
– Det där med gåvokonto blev lite snyggt för gåvor är det enda man slipper redovisa och skatta på. För det känns lite tjatigt att börja å skatta innan vi ens har kommit i gång.
Han berättar om svårigheten att starta ett konto eftersom kronofogden lägger beslag på alla pengar som kommer in till flera av dem i ledningen. Gåvokontot hoppas de ska hamna utanför myndighetens blickfång.
– Pengar tycker väl alla om att både hålla i och spendera på bästa sätt så dyker de upp och ska ha skatt eller från kronofogden så är det ju inte till glädje för någon av oss, så vi får vara lite fula där.
Pengarna som samlas in på kontot ska i första hand gå till kläder för de som ska ut och patrullera. Det råder inget uniformskrav, men ledningen i Finland har beslutat att inga uppdrag får ske utan att minst en fullvärdig medlem är med och bär organisationens emblem.

Samtalet glider över på Hudiksvallsfalangen och att de är sega. På grund av att de inte kan utse någon ledare fördröjs verksamheten i hela länet.
– Jag kan nog hitta några killar i Hudik, säger en av de äldre männen.
– Men de kanske inte är så snälla pojkar direkt, lägger han till och får med sig många i gruppen i ett skratt.
En av de fullvärdiga medlemmarna försöker dämpa entusiasmen lite.
– Vi kanske måste prata om det där med regler så att alla är med på vad som gäller när vi är ute.
Han läser högt ur riktlinjerna som skrivits av ledningen i Finland. Där beskrivs eventuella motståndare uteslutande som flyktingar.
– Det där är lite synd eftersom det är sådant som media reagerar på, den skriften kanske borde ses över, säger ordföranden.
– Skriv ”kolonisatörerna” i stället, föreslår en man som sedan kastar sig in i ett resonemang om att han egentligen inte vill ut och patrullera. Det vore bättre att bara sitta i skogen och vänta tills landet förstör sig självt.
– 87 procent av befolkningen skulle vi klara oss utan ändå, slår han fast.
Ingen protesterar.
– Det borde stå avfall i stället för flyktingarna, föreslår någon.
– Miljöfarligt avfall.
Skratt.

Vi befinner oss ett kulturellt ljusår från våningen på Östermalm där paret Adelsohn Liljeroth nyligen pratade med Dagens Nyheters reporter om sin vånda för nationens tillstånd. Men när den förre moderatledaren säger att han oroas över att det kommer hit hundratusentals testosteronstinna herrar med relativt annorlunda kvinnosyn sedan barnsben skär han ett snitt rakt ner genom samhällsklasserna till männen här i rummet som säger sig ha fått nog.
När samtalet glider in på vilka som ska skyddas framgår det att det i första hand är kvinnor som måste få hjälp mot alla våldtäktsmän.
– Polisen lyfter ju inte ett finger eller så har de inte tid eftersom de är för få.
Samtalet avbryts av att någon kommer på att en nitisk p-vakt brukar åka i området på kvällarna.
– Jag vet vem dem jäveln är, han lappar aldrig invandrare, bara svenskar. Och det är lustigt att se honom när han kommer i mörkret. Då ser man bara tänderna på honom, säger mannen som väntar sig inbördeskrig.
När Q-park-bilen mycket riktigt dyker upp efter en stund är det rökpaus i mötet och en grupp breda ryggar går direkt fram och omringar bilen.
Ingen av dem framför något hot. Det behövs inte. Mannen vänder om utan att skriva någon bot.
Kvar står tre felparkerade bilar.

PLUS-DOKUMENT: Så spred sig Soldiers of
Odin: ”Samma koncept som SS använde”